Eget företag i udda bransch

Läkarens dom var hård: Du kommer aldrig mer att kunna arbeta med hästar. Så Ari sadlade om och utbildade sig till ekonom och marknadsförare. Men när ett tillfälligt jobb tog slut, föddes en affärsidé. Och hästar ingick, i allra högsta grad.

Fiket på stallbacken, på Åbytravet i Göteborg, är ett enkelt och ganska anonymt ställe. Om det inte vore för den gammaldags hästselen som hänger vid entrén kunde det ha varit vilket lunchcafé som helst. Det är inte så flott som Åbys restauranger för publik och sponsorer, men stämningen är god. Alla verkar känna alla och det är nog lite helgkänning på fredagseftermiddagen.

Ari Pakarinen berättar om hur det kom sig att han startade eget när han blev arbetslös och varför det blev en så udda bransch.

Han föddes i Juväskylä i Finland 1971 och växte upp i en mycket hästintresserad familj. Framförallt var det trav som engagerade dem alla. 

Efter grundskolan och gymnasiet blev han erbjuden att flytta till Belgien och jobba som travtränare. Han var där i tre år och hade inte en tanke på att flytta.

Inte förrän han drabbades av reumatism och blev allvarligt sjuk. I ett halvår var han så illa däran att han inte kunde gå. När det var som värst vägde 192 centimeter långa Ari bara 59 kilo. Så småningom fick läkarna någorlunda ordning på sjukdomen med medicinering, men domen var obönhörlig: Det är bäst att du skaffar dig en annan utbildning, för du kommer aldrig att kunna arbeta med hästar igen.

Därför flyttade Ari hem till Finland igen och studerade ekonomi och marknadsföring på högskolan under fem år.

Och det var ju tur i oturen, för det har jag haft nytta av idag. Och dessutom, om jag inte skulle kunna hålla på med det jag gör nu för alltid, så har jag något annat att falla tillbaka på, konstaterar Ari.

1998 träffade han en svensk flicka. Ari packade två resväskor och hängde med till Sverige. Han tänkte inte stanna länge, max något år eller så – landskampsrivalen Sverige var ju inte något ställe han hade tänkt slå ner bopålarna i för gott.

Något ekonom- eller marknadsföringsjobb hittade han inte här. Då tog Ari kontakt med en man som heter Kurt Persson och som drev företaget KP hästtransporter. Det visade sig att Ari kunde få jobb som chaufför här. Det kunde ju alltid fungera som en tillfällig lösning.

Men så tillfälligt blev det inte. Förhållandet med flickvännen tog visserligen slut, mest på grund av Aris arbetstider: många kvällar och nätter och de flesta helgerna. Men han tyckte att jobbet var så kul att han blev kvar i ett par år.

När mannen som drev KP hästtransporter bestämde sig för att lägga ner verksamheten hamnade Ari i ett vakuum. Skulle han flytta hem till Finland? Söka ett annat jobb i Sverige? Inte blev det lättare av att chefen ville avsluta det hela och sälja sin lastbil så snabbt som möjligt.

Ari fick anmäla sig som arbetslös, samtidigt som han funderade över vad han skulle göra. Idén att köpa lastbilen för hästtransporter och starta eget låg i bakhuvudet. Men verksamheten gick dåligt – fanns det någon marknad egentligen? Skulle de kunderna som fanns stanna kvar? Och skulle han få lån i banken för att kunna köpa ut lastbilen? Lån var helt nödvändigt – utan bil, ingen verksamhet. Kunde han få starta-eget-bidrag? Starta-eget-utbildning?

Ari räknade på det hela, gjorde en affärsplan och kom fram till att han ville satsa på detta. Banken gick, efter flera vändor, med på ett lån till bilen, vilken kostade 600 000. Då hade ändå Ari prutat ner priset rejält. Han fick själv skrapa ihop till 30 procent av beloppet, vilket tyder på att banken bedömde risken som relativt hög.

Arbetsförmedlingen beviljade honom ett starta-eget-bidrag, men eftersom Ari inte var med i A-kassan hamnade det på miniminivån. Vid det här laget hade det gått flera månader och chefen ville inte vänta längre. Någon starta-eget-utbildning hanns inte med, utan Ari fick bestämma sig. Och han valde att köpa lastbilen och att starta sitt företag, Åby Horse Line.

Därefter följde en mycket hektisk tid. Förutom att sköta körningar och kundkontakterna, skulle han också sätta sig in i allt som det innebär att driva ett eget företag.

Men det gick bra. Omsättningen gick från noll till ungefär tre miljoner på tre år. Idag har Ari en heltidsanställd kvinna som arbetar som hästtransportör och en timanställd man, som även han kör vissa turer. De behövs för att klara alla körningar och för att hålla bilarna rullande.

Bankkontakten har han behållit genom åren.

Nu har de ju sett att det går bra, så numera är det inga problem att få nya lån till lastbilar, säger Ari.

Idag har han tre lastbilar. Den nyaste, en Mercedes, som tagits i bruk i juni i år, är byggd helt enligt Aris egna ritningar. Med sin kornblåa lack, syns den på långt håll. Inredningen är mycket fin och utrymmena för hästarna är fulla med genomtänkta detaljer för deras säkerhet och bekvämlighet: övervakningskameror, fläktar, sparkskydd, dag- och nattbelysning, färskvattenstank och mycket annat.

Den första lastbilen är nu såld, men förutom sitt klarblåa flaggskepp, har han idag två mindre transporter. Den ena rymmer två hästar och kan även användas som sjuktransport. Den andra tar sex hästar.

Medan vi talar ringer mobilen och Ari får en körning mellan Stockholm och Gustavsberg. Hur fungerar det om man befinner sig i Göteborg?

Det passar utmärkt, försäkrar Ari, som förklarar att han kommer att vara i Stockholm just då, eftersom han ska köra hem hästar från 5-årings-VM i Paris. Hästarna skall till Stockholm och Årjäng.

Man måste planera långt i förväg om man ska få ihop logistiken.

Ingen vecka är den andra lik. Åby Horse Line kör inte bara travhästar utan även polis- avels- och ridhästar. Ungefär en femtedel av jobben gäller transporter till och från Landvetter, som nu är den enda flygplatsen i Sverige som tar emot hästar. Utlandskörningarna står för hälften av omsättningen och de går huvudsakligen till Frankrike.

Vid ett tillfälle har han kört tre avelshingstar till Danmark. Dessa tre hade ett sammanlagt värde på 75 miljoner kronor!

Det finns väldigt få personer i Sverige, förutom Ari, som är godkända hästtransportörer, det vill säga får lov att få köra långa transporter på mer än åtta timmar. Det är Jordbruksverket och Miljö- och hälsoskyddsförvaltningen som ska ge sitt godkännande.

Trots att Ari har en heltidsanställd och en timanställd, måste han således fortfarande ta de långa och besvärliga jobben själv. Under högsäsong blir det inte många timmars sömn per dygn och väldigt få vilodagar på en månad. Ännu ligger det långt i framtiden att kunna trappa ner den egna arbetsinsatsen till normala nivåer.

Även flygplatstransporterna kan vara svåra att delegera eftersom de innebär en massa krångligt pappersarbete. Ofta ska dessa utföras mitt i natten, då man inte kan ringa hästägarna och ställa frågor som dyker upp.

Om man räknar timpenning är inte lönen så lysande. Men eftersom Ari jobbar så mycket som han gör, så blir det rätt bra ändå. Dessutom plöjer han ner mycket av förtjänsten i firman. Han har byggt upp ett stort kapital i utrustning (framförallt bilarna). Totalt räknar han med utrustning för tre miljoner, varav en är lånad i bank. Och han känner att han verkligen bygger något för framtiden.

Men är det då värt allt jobb och risktagande?

Ja, jobbet är verkligen jätteroligt! Det som är roligast är att man träffar så väldigt många olika människor varje dag. Alltid händer det något och man vet aldrig på morgonen vad som ska hända under dagen. Jag åker runt mycket i Europa och känner folk lite överallt. På vintern är det skönt att komma ner till värmen lite då och då. Tycker man om människor och djur, är detta ett toppenjobb.

Nu räknar han också med att kunna ta sig en vecka ledigt någon gång då och då. I mars nästa år blir det till exempel en veckas skidåkning i Levi i finska Lappland.

Men Ari konstaterar att han nog knappast hade orkat fortsätta i yrket om han inte hade blivit egenföretagare.

Livsstilen, att vara egenföretagare, passar mig perfekt. Företaget var en förutsättning för att orka kämpa vidare, säger Ari.

Aris råd till den som funderar på att starta eget:

·         Utvärdera idén först! Du måste vara bättre än andra på det du tänker sälja. Det måste finnas någon fördel med att vända sig till just dig. Konkurrensen är hård inom alla områden, så man måste vara bra på det man gör. Därför är det bäst att inte börja för tidigt.

·         Satsa inte för stort från början! Man är osäker på hur det ska gå och det är farligt att dra på sig för stora kostnader med en gång. Jag har varit orolig många gånger, framförallt för att det handlat om så mycket pengar.

·         Ta reda på om du har tillräckligt med kunder. Det är en bra om kunderna känner till dig sedan tidigare. För mig var det en stor fördel att känna så många inom hästsportvärlden sedan innan.

·         Var beredd på att jobba dygnet runt. Framförallt i början lever du på kundens villkor.

·         Men var inte rädd för att börja! Jag skulle aldrig ha gjort någonting annorlunda idag!

Fakta om att starta eget företag:

Om du är arbetslös kan du ansöka om starta-eget-bidrag. Det bör du i så fall göra innan du registrerar firma och skaffar F-skattssedel. Hör med din Arbetsförmedling!

Börja med att göra en marknadsundersökning för att ta reda på om det finns någon marknad överhuvudtaget, hur den fungerar idag, vad kunderna efterfrågar idag och hur man lämpligen marknadsför sig.

Gör en affärsplan!

Om du behöver finansiering, kontakta ALMI och din bank på ett tidigt skede och ta med din affärsplan.

Läs mer om starta eget:

www.startaeget.se
www.skatteverket.se
www.nutek.se
www.bolagsverket.se
www.almi.se
www.prv.se
www.uppfinnareforeningen.se

Publicerad i Platsjournalen 2005-10-24