Jag hade turen att, mot syokonsulentens inrådan få en pryoplats på Sydsvenska Dagbladet i Malmö. Och då var ju saken klar. Tyckte jag.

Under gymnasietiden åkte jag iväg till USA som utbytesstudent och tog examen på high school. På den tiden kunde man inte läsa journalistik i gymnasiet i Sverige, men det kunde man i USA. Med liv och lust gav jag mig i kast med journalistiken och allt annat kul jag fick vara med om under detta oförglömliga år.

Men att komma in på en av landets, på den tiden endast två journalisthögskolor, visade sig vara svårare än för den berömda kamelen med nålsögat. En klok journalist på SDS hade tipsat mig om att: "Det viktigaste är att du läser någonting, så att du kan något - inte att du läser på journalisthögskolan". Så jag skaffade mig i stället en civilekonomexamen i Lund.

Och sedan skulle historien kunna sluta med att: ...och på den vägen är det... Fast ändå inte riktigt. Jag fick jobb som marknadsförare på ett tidningsförlag. Fortsatte som projektledare och producent i resebranschen. Så småningom startade jag och en kollega en egen konferensresebyrå som vi drev i sex år innan vi valde att gå skilda vägar och jag sålde min andel i firman.

Vad kunde jag då göra om jag inte längre hade min resebyrå? - Starta, driva och utveckla företag, till exempel, blev svaret. Och så kom det sig att jag började arbeta som konsult med nyföretagande som specialitet.

Och gick sin gilla gång - det gjorde väl livet inte alls, utan snarare dundrade på i expressfart med föga tid för eftertanke och reflektion. Tills jag en dag hejdade mig och tänkte: "Hallå, det var ju journalist jag skulle bli..."

Så jag sökte in till journalisthögskolan i Göteborg och läste sedan parallellt med deltidsjobb i min konsultfirma, samtidigt som jag tog hand om mina två små barn hemma.

Numera är jag alltså frilansjournalist. Några konsultuppdrag har jag kvar, men skrivandet tar upp mer och mer av tiden. Och jag tycker att jag är en oerhört privilegierad person som får ha ett sådant fantastiskt roligt jobb.